Det var Bredd vs Elit när Svenska Fotbollförbundets nya ordförande skulle väljas idag lördag för 2023-2024. Som vanligt hade den kvinnliga halvan respektive den ungdomliga majoriteten fallit ifrån av olika skäl. Återstod gjorde två äldre gentlemän: herrarna Lars-Christer Olsson och Fredrik Reinfeldt.
Olsson är en genuin fotbollsmänniska som gett hela sitt liv åt olika förbund från Skåneboll till UEFA. Särskillt uppdraget som ordförande för klubborganisationen Svensk Elitfotboll åren 2012-2021 gjorde honom väl rustad att föra elitklubbarnas talan som ordförande. En nackdel var att 73-åringen redan för två år sedan pensionerade sig själv, med motiveringen att det var dags för yngre krafter...
Reinfeldt är en genuin högermoderat av den halvgamla skolan. Alltså varken rasist eller socialkonservativ. Framgångarna från ungdomens MUF till medelålders statsminister gjorde honom ironiskt nog till breddfotbollens kandidat. Ironiskt eftersom det är få högerpolitiker (efter honom) som uppenbarligen gillar bredden av den idrottsliga folkrörelsen. Min gissning är att hans triumfkort var gamla politiska kontakter. Breddfotbollen har sina egna orosmoln. Minns bara ersättningarna efter coronan. Kanske ökar chansen till pengaregn från toppolitiken med honom som ordförande? En nackdel var 57-åringens ringa fotbollserfarenhet. Mest känd är hans segerdans på hedersläktaren när Sverige hämtade upp 0-4 till oavgjort 4-4 mot Tyskland i VM-kvalet 2012. Några sekunder av offentlig och oförfalskad glädje som gjorde honom...lite folklig?
Hur som helst. Breddfotbollens Reinfeldt vann knappt över elitfotbollens Olsson.
Reaktionerna på resultatet är lika blandat som omröstningen jämn. Många oroar sig med rätta över hur konflikterna mellan just Bredd & Elit tenderar att bli djupare. Man oroar sig mer över egna behov än gemensamma. Hur kommer Reinfeldt eller framför allt SvFF att tackla dem? Ingen aning.
Jag känner mig dock mer hoppfull än orolig. Sverige hade under en lång period mellan Andra världskriget och fram till 1975 yrkespolitiker (liberaler och socialdemokrater) på ordförandeposten. Det gick fantastiskt bra för både bredd & elit. Då. När Reinfeldt nu knyter an till den traditionen behöver det inte nödvändigtvis vara av ondo.
Jag är mycket nyfiken på vad en uttalad anti-rasist kan göra åt den starkt ifrågasatta rekryteringen till landslagsledningar. Vågar vi hoppas på några av andra-generationens invandrare i alla fall? Tredje?
Slutligen är jag riktigt glad över att vi - äntligen - fick ett någorlunda demokratiskt val till ordförandeposten i SvFF! I hur många decennier har det inte bara funnits en enda kandidat? Hur många jävsituationer har inte ogenerat passerat? Hur många gånger har det inte klagats på bristen av alternativ, utan att någon lyft ett finger för att förändra något?
Visst, vi har en lång bit kvar till en välfungerande demokrati i svensk fotboll. Med mer transparens, seriösa debatter och ännu fler kandidater med ännu fler olika bakgrunder. Men jo, det här kan än så länge vara ett steg i rätt riktning.