Jan Wallin i Malmö ställer frågan: varför blev det ingen svensk mästare i fotboll 1926-1930? För att svara på den behöver vi backa bandet.
Inför SvFF:s årsmöte den 23 februari 1924 på Hotell Continental i Stockholm lade de tolv allsvenska elitklubbarna fram en gemensam motion om att den gamla SM-turneringen bums borde skrotas Denna hade spelats som utslagstävling, men nu ville elitklubbarna att SM-titeln skulle gå till de allsvenska seriemästarna. Förbundsstyrelsen stödde förslaget.
Motionen hängde intimt samman med en annan motion: den att Allsvenskan borde göras om ännu en gång. Säsongerna 1922/1923 och 1923/1924 var serien uppdelad på två grupper. Skälet var som ofta annars ekonomi. Denna andra motion handlade om att slå ihop grupperna till en igen. För att denna serieomläggning skulle bli ekonomiskt hållbar ville man använda SM-titeln som reklam.
Och det var bråttom. För till skillnad från serierna som spelades höst/vår, så spelades SM-turneringen vår/höst. Det gällde alltså att lägga ner den senare snarast. Om den skulle hinna starta, så skulle elitklubbarna få vänta ett helt år - och vem vet hur alla de tolv lagen ekonomiskt skulle klara de längre resorna?
Den första motionen röstades emellertid ner av distrikten med siffrorna 40 vs 26. De såg ingen anledning att ge upp chansen att få möta elitklubbarna i en titelmatch. Särskilt starkt motstånd kom från Norrland som ännu hade lokala serier. Om motionen bifölls skulle hela landsänden bli avskuren från större fotbollstävlingar. Så elitklubbarna förlorade omröstningen.
Den andra motionen röstades däremot igenom. Vad brydde sig distrikten om en serieomläggning som ändå bara innefattade elitklubbar? Höstsäsongen 1924 fick starta med tolv lag i en enda allsvensk grupp.
Vad som därefter skedde är inte fullt lika demokratiskt. Årsmötets förlorare valde att var och en på sitt sätt att sabotera SM-turneringen. Efter långa diskussioner med uppskjutna omgångar, så valde de allsvenska lagen att gemensamt bojkotta SM-turneringen sommaren 1924. SvFF å sin sida gjorde spelprogram där lagen från lägre divisioner förväntades spela både serie & cup samma dag. Årsmötets vinnare kämpade på i ett år, två år, därefter hade SM-turneringen gjorts så omöjlig att den utan vidare lades ned.
Striden var dock inte över för det. Det fanns ju trots allt ett årsmötesbeslut på att Allsvenskan inte skulle få SM-status. Och distrikten ville fortfarande ha sin del av kakan. Det skulle ta en bra stund efter serieslutet 1930/1931 innan GAIS kunde tilldelas SM-titeln i egenskap av allsvenska mästare. Det är första och enda gången någon klubb vunnit SM retroaktivt. Att i efterhand utse fler mästare, för åren 1926-1930, var mig veterligen aldrig aktuellt.