Skolidrottsförbundet berättar idag i en pressrelease att man “lägger ner Skol-SM och satsar på nya sätt att tävla”. Beslutet har uppenbarligen varit kontroversiellt och leder till många frågor.
Den viktigaste frågan är på vilket sätt detta blir ett “nytt sätt att tävla”? Hela den ideologiska delen av pressreleasen om att “förbundets aktiviteter skall vara lokala, breddinriktade och inkluderande” är en kopia av hur 1968-rörelsens pedagoger omformade skolidrotten under 1970-talet. Försöken är alltså redan gjorda! Och de ger en fingervisning om vad vi kanske har att vänta oss.
När SkIF förra gången lade ner Skol-SM ledde detta genast till nya skoltävlingar för yngre åldrar, inom i grunden individuella idrotter, där arrangören sammanfogade mixade lag. Tre populära exempel var Bästa fyran i bordtennis, Mjölkkannan i friidrott och Piggelin i nästan vilken motionsform som helst.
Är tävlingar för yngre åldrar önskvärda? Ja, om man vill se ett ökat organiserat tävlingsidrottande genom hela livet (vilket är en av RF:s målsättningar). Nej, om man vill att tävlandet är något som skall komma med åldern.
Är individuella idrotter att föredra framför lagidrotter? Ja, om man vill prioritera den personliga utvecklingen. Nej, om man vill prioritera gruppdynamik.
Är mixade lag bra? Ja, om man vill visa på likheter och skillnader mellan flickor och pojkars utveckling. Nej, om man tänker sig att skolidrotten skall utbilda vuxen idrott (där som bekant män och kvinnor oftast tävlar separat). Det går också att tänka sig att mixade lag kan bli en revolutionär metod att förändra vuxenidrotten, men det är en helt annan diskussion.
Jag tror att slopandet av Skol-SM kommer att leda till fler – inte färre – nationella tävlingar. Det tycks som om SkIF i första hand är intresserade av att kapa kostnader, om nu de återstående lokala Skol-DM fördelas på en eller flera utvalda föreningar. Vad som gör att jag tvivlar på skolidrotten är att man från Skolidrottsförbundets sida tycks ha förlorat historien om varför man finns till. Förstår man konsekvenserna av vad man gör? Att skära ned och lägga över skoltävlingar på lokalföreningar kommer att minska skillnaden mellan skolidrott och föreningsidrott till de senares fördel. Om historien från 1970-talet upprepar sig, är det som fars.
Ovanstående uppgifter om skolidrottens utveckling har jag tidigare försvarat och publicerat i en D-uppsats från 2004 och Linköpings Universitet.